Hundväder

Känner man tveksamhet om det är skitväder eller ej kan man titta på Tassa. Är det skitväder viker hon ihop och fäller in öronen när vi går ut. I två steg. Eftersom hennes öron är enorma i vanligt väder ser det riktigt alarmerande ut när hon fäller ihop dem. En varningssignal att ta på allvar.

Ett annat säkert tecken är att jag tar på mig ylleunderstället, samlar ihop hundarna och går och lägger mig med paddan. (Nej, det är inte maken jag talar om.) Sedan tittar jag på Fringe i flera timmar. Hundarna får inte ligga under täcket som de vill, för är det skitväder är de dyngsura efter kvällskissen.

Idag är det skitväder.

Snicksnack

Det verkar kanske inte så troligt, om man kollar på aktiviteten på den här bloggen, men Kalbo har överlevt vintern! Valp har växt, gamm-hund har blivit obstinat och monsterhäst har hittat kompisar som han inte försöker ha ihjäl. Än.

Jag har badat idag, vilket är konstigt eftersom det fortfarande är maj och jag av princip inte badar före kräftpremiären. Det är bara tonåringar och puckade människor som badar redan i maj. Jag är inte tonåring.

Jag får skylla det otippade badet på att ännu en bäver har slagit sig ner i vår lilla sjö och det numera får anses som modigt att bada. Bävrar är revirhävdande och min egen bäver kan lätt misstas för en rival. Tanter i min ålder behöver oftast bättra på sin image med att göra modiga saker då och då.

Så då är det fastslaget- jag är modig!

Julen har gått över

Dotran tog på sig sin baddräkt och flög tillbaka till Englandet. Det hade varit fullt naturligt om hon åkt båt, men jag har lite svårt att greppa logiken där. Kanske hade hon inga vingar och tänkte att hon ändå kommer dimpa ner i havet om planet störtar.

Kanske hade hon redan 10.2 kg i väskan.

Hon såg väldigt smärt ut.

På hemvägen från flygplatsen blev jag akut kissnödig och eftersom hemvägen består av åkrar och väldigt genomsiktlig tallskog tog det en bra stund innan jag hittade ett möjligt kisställe. Då var det bråttom. Jag hoppas att pölen som min vänstra fot befann sig i när jag var färdig bestod av regnvatten. Jag luktade inte.

Min vänstra fot är väldigt utsatt på den punkten. För bara ett par veckor sedan satt jag bredvid vägen i en annan, tätare, skog och kissade på mitt vänstra skosnöre som gått upp. Det var liksom helt doppat. Jag gillar min tvättmaskin.

Det värsta av allt min vänstra fot varit utsatt för var att Lennart kissade på den för ett tag sen. Det var helt otippat och skedde inför hela jaktlaget. Den enda trösten är att Lennart är en unghund, men det var förnedrande ändå.

Cirkus Kalbo

Hundarna leker cirkus. SotaRotaBenKnota är lejon. AssaBrassaMandelTassa stoppar modigt in huvudet i lejonets gap. Lejonet gnager varsamt under skräckinjagande grymtningar. Tassa tar ut huvudet ur lejonets gap, oskadd. Vi applåderar.

Julstök

Julen närmar sig. Och vad gör jag? Slår in julklappar? Griljerar skinka? Gör kroppkakor? Nä. Jag gör inget. Förutom att shoppa lite på nätet och sitta lite i syverkstaden gör jag inget. Förutom att promenera med hundar i regnet och putsa på lerinpackad häst gör jag inget. Förutom att äta fem potatisar, en morot och en lök medan jag tittar på julkalendern och Fringe i en konstig blandning gör jag inget.

Något fel är det. Kan det möjligtvis vara avsaknaden av barn som orsakar det totala julraset? Det är liksom ingen som skriker rakt ut när jag stillsamt undrar om pepparkakor är livsnödvändiga. Det är inte någon som knycker pepparkaksdegen i kylskåpet. Inte ens jag själv. Det kan i och för sig bero på att jag inte gjort någon deg.

Ok, i morgon sätter jag fart. Ett: pepparkaksdeg. Två: planering av kroppkakor. Tre: glöggdrickning. (Alkoholfri, oroa er inte, jag skulle aaaaaaaldrig dricka något med alkohol i på en tisdag. Onsdag kanske, men inte tisdag.) Fyra: uttänkning av de sista julklapparna.

Jag är redan trött, jäkla julstök att vara utmattande….

Julgranen skiter jag i nu, enligt gammal Kalbotradition tänker jag tvinga ut de hemvändande barnen i mörkret i sista minuten och hugga en. Barnen kan enligt samma tradition stå hand i hand på skogsvägen med sina små ficklampor i händerna och gråta efter mig när jag stövlar in i skogen på jakt efter Disneygranen med ekorrar och allt. När den snötyngda granen tinat upp är den troligtvis skitful och måste stå i ett hörn.

Det verkar kanske inte så troligt, men jag gillar faktiskt julen. Jag måste bara få upp farten lite.

Spårhund?

Koftvalpen har provat på sitt första viltspår. Jag hade lagt ett rakt och fint spår, i frånvind en åtta-tio meter långt på platt mark. Det räcker gott och väl för en liten skrutt som bara spårat leverpastej och skinka förut. Hon fick tänka lite och ta flera pauser under de låååånga metrarna, men hon klarade ut det själv!

Stolt matte berömde stort och hon sprang mallig runt med sin rådjursskank. Snäll som jag är tänkte jag att hon skulle få ta med den hem till trädgården för att riktigt kunna njuta av sitt fynd. Men icke, sa Nicke. Halvvägs hem gjorde hon vad koftvalpar tydligen gör. Hon grävde ett hål. Sedan lade hon ner benet, som inte riktigt fick plats, så i själva verket var det ett ben som låg över ett grävt hål. Efter det täckte hon det noga med jord, som trillade ner i gropen, och gräs som gömde benet, tack och lov. Annars hade vi väl stått kvar där än, hon är noggrann den där tösen.

Det hela väcker funderingar på vad hon kommer att ta sig till med bytet när hon väl får spåra hela rådjur. Eller älgar. Jag bävar.

Jobbigt

Jag tänkte jobba lite mindre. Syftet är att kunna jobba lite mer. En förskjutning av sysslor bara. Mindre tid som anställd och avlönad och mer tid som företagare med troligen obefintlig lön. Verkade vettigt tyckte jag, eftersom jag tycker att pengar är överskattade…..

Fördelarna är uppenbara: vedklampsvalp och gammelhund på fötterna, häst inom synhåll, bössa inom räckhåll och obegränsat med varmt kaffe.

Nackdelarna är uppenbara: avsaknad av tokiga arbetskamrater, mindre lön och….. inget mer? Min viktigaste ”arbetsuppgift” hinner jag med på fem timmar om dagen, jag hinner troligen leka också. Kanske är det nog med galna jobbarkompisar i fem timmar också? Bara jag hinner jäklas lite med dem…

Det blir nog bra!

Ursprung

”Enligt den Walesiska folktron var Welsh Corgin en gåva till människorna från älvorna. På en gård hade de varit extra snälla mot älvorna och en dag när två barn från gården var ute och vaktade familjens boskap, fann de två valpar i gräset som de tog med hem. Valparna växte upp och fick ansvaret att vakta boskapen om dagen och gården om natten. Älvorna själva använde hundarna som drag- och riddjur. Tittar man noga kan man fortfarande se märken efter sadlar och seldon!”

Jag visste det! En märklig valp är det….

Spårhund

Mitt projekt att förvandla söt koftvalp till grym jakthund har nu pågått en vecka. Ja, jag vet att hon flyttade hit för en och en halv vecka sen, men jag ville inte rivstarta. Jag började med att tillåta SotaRotaBenKnota att släpa hem en hjortskank. Normalt sett får hon lämna sina fynd på stallbacken, men jag tänkte det kunde vara nyttigt med en bit jaktlukt på hemmaplan. Tassa har nog med saker att lära sig på stallbacken utan att behöva blanda in ytterligare moment. Var sak på sin plats.

Hjortskanken var läskig ett halvt dygn ungefär. Sedan blev den smaskig. Snabbt jobbat måste jag säga. Efter det knyckte grannhundarna hem den till sin gård så var det slut med det roliga.

Det första eftersök hon fick prova på var på en försvunnen leverpastejsbit. Från skottplatsen hade leverpastejen gått rakt fram två meter och sedan lagt sig och dött. Tassa fixade det såklart!

I lördags var det dags att träffa jaktlaget. Eftersom jag inte hade någon valpvakt fick jag snällt lämna bössan i vapenskåpet, men att grilla korv i skogen och bekanta sig med två- och fyrbenta vänner gick ju bra ändå. Efter den pärsen sov hon fyra timmar.

Nyss gjorde hon sin andra spårning. En bit korv hade förirrat sig in i tvättstugan, gjort en vinkel mot badrummet och självdött på tröskeln. Den lilla gåtan fixade hon galant! Hon provade dessutom om det gick att upprepa bravaden och hitta korvbiten flera gånger, men där var jag tvungen att göra henne besviken. Jobbet var ju klart liksom.

I morgon tar vi en vilodag.

Kräksgrop

Det är en märklig valp som kommit till Kalbo. Vanliga Labradorer glufsar i sig maten och lär i regel upp valpar av sorterna Border Collie och Jack Russel att glufsa lika ordentligt. Koftvalpen äter långsamt och ska trugas lite.

En dag åt hon i alla fall upp maten och efter det tog jag ut henne i trädgården för bajsning. Det gjorde hon inte, däremot sprang hon två varv runt växthuset och det blev lite för mycket för en proppfull valpmage. Det var läge för en kräkning istället.

Så- den här märkliga valpen gräver en grop medan kväljningarna tilltar. Sedan kräks hon i gropen. Inte all frukost, som tur var, bara en liten överskottsklutt. Efter det täcker hon över kräkan i gropen. Noga täcker hon över. Hon använder nosen för att skyffla tillbaka jorden och plattar till då och då tills hon är nöjd. Det tar flera minuter.

Vad tänkte hon? Skulle alla spår täckas över ifall det skulle komma en valpätande bjärv förbi? Eller skulle ”maten” sparas till senare tillfälle?

Tror den här vovven kommer att ha en del egna idéer….