blogg.kalbo.nu

 Årets första riktiga snöbollskrig har ägt rum. Jag vann förstås. Inte i fullträffar kanske, jag kan inte sikta och träffa överhuvudtaget, men jag var listigast. Ett av mina knep är att kasta iväg så många bollar jag kan på så kort tid som möjligt, då brukar jag få in ett par träffar av misstag. Om måltavlan blir överväldigad av den massiva attacken och vänder sin breda bak till underlättar det… Ett annat är att vara oväntad. Stillsamt gå runt hörnet för att ”låta hundarna kissa” och sedan springa runt huset, ladda upp med lager snöbollar på vägen och sedan bomba!!!!  Sedan har vi knepet att smidigt slinka in bakom ett träd och på så sätt även få skydd för inkommande missiler.

 Dagens höjdpunkt var när jag hastigt slog mig ihop med fienden för en fullkomlig massaker på LilleBror. Eftersom vi gömde oss bakom traktorn och hann ladda med ett par hundra bollar innan han äntligen var i skottläge kan inte ens han förneka att han blev helt mosad! Visserligen tog han sin hämnd på Dotran, som raskt blev mulad, men det gjorde inget för då var vi i olika lag igen. Och jag klarade mig. Den här gången.

 Jag vacklar fortfarande mellan ung och gammal. Jag undrar om jag har en omvänd fyrtioårskris? Precis som när man var tolv och ett halvt och inte tonåring, men nästan. Idag är det tidningen jag funderar över. Ska jag läsa födelse- eller dödsannonserna först? För tio år sen var valet självklart, jag älskade att titta på de små knytena, kolla födelsevikt och var de skulle heta. Jag tittar fortfarande, men nu är det annat som intresserar. Är inte mamman väldigt ung, eller gammal? Många syskon, hm, det kanske är fler kullar? Jaha, vilken är mamma av dem? Har de nyblivna föräldrarna äktenskapstycke? Den pappan ser ung ut, men fyra tonårssyskon? Jo, hon är nog frånskild och har hittat något yngre. Den pappan ser gammal ut, han är nog rik. Keps, antingen flintis eller omogen. Rakad, bara flintis.

 Sedan går jag raskt över till dödsannonserna. Namnen där är inte lika fantasifulla. Det är mest Tage, Folke, Gudrun och Maj-Britt. Årtalen kryper allt närmare mitt eget och det är inte längre häpnadsväckande och ”undrar vad som hände” när det står * 1960. Jag har till och med sett ”har stilla insomnat” för personer födda då. Symbolerna över namnet är desto mer fantasifulla. Korset är ju självklart, det betyder ”död”. Men sedan kommer fantasin i rullning. (Får man fantisera över döda personer, det känns nästan förbjudet att skriva det här?) Är det sätter de dog på eller sättet de levde på som avses? En bil, kanske blev han överkörd? Nej, det stod ”stilla…”. Hästar, båtar och golfklubbor. Ja, står det dessutom ”har hastigt ryckts ifrån oss” är symboliken inte solklar längre. På tal om solklar, solnedgångar, kan det vara hudcancer? Hjärtan, hjärtinfarkt? Hjärtan med kors, vampyrer?

  Idag är det en fin minnesannons, i den är det ett fotografi av mannen som dog för fem år sedan. Lite som en födelseannons. Jag tycker om den. Missförstå mig inte nu, jag vill inte ha mitt fotografi i min dödsannons. Jag vill ha en liten rebus. Om dödsorsaken är ett träd i huvudet, vill jag ha en skog på bilden. Eller en vedtrave. Om jag sticker mig på en nål när jag syr och får blodförgiftning vill jag ha ett kors gjort av synålar.

Nu i träningstider så börjar man naturligtvis börja väga sig och stå framför spegeln, man tycker sig ana en liten skillnad på kroppen. Och det är då man frågar sig vart tar det vägen? Ja ni vet, ni har säkert vägt er efter kvällspinken och väger låt oss säga 80kg. Men när ni vaknar och väger er före ni gör morgonpinken så väger ni 78kg. Vart tar det vägen? Vi har en liten fet häst här på gården som jag lovar er skiter ut 4 gånger så mycket som hon äter, hur bär hon sig åt? Är det så att vi släpper ut 2kg väder på natten när vi sover. Men det är klart jag kommer ihåg en incident som hände när jag och min svåger var och jobba i Uppsala, och jag vakna på natten och det lukta så mycket att jag trodde min svåger hade gjort på sig innan jag insåg att det var jag. I det fallet så tror jag det var mer än 2kg.

 NU ÄR DET KRIG!!! Eländiga, ouppfostrade, nördiga, slemproppiga ungar!!!! Nu ska de bli varse att skrämma slag på en stackars åldrande människa slipper man inte undan ostraffat. De kommer att be om nåd innan jag är färdig med dem. Min fantasi är oändlig. De vet inte när. De vet inte hur. Men det kommer… hehehe. Nu är det krig.

Om Kusinen eller jag skulle verka spårlöst försvunna de närmsta dagarna så kan väl någon leta lite efter oss. Ni kanske kan sätta ihop ett team eller nåt så ni är redo liksom. Risken är nämligen lite större nu än vanligt.

Jag och Mami skulle ut till hästarna som vanligt, hon gick lite före mig eftersom hon skulle in till mormor, KusinVitamin följde med mig ut och vi tog sparkarna för att åka lite. När vi åkt runt en stund o fjollat av oss ser vi ett par som kommer gående ut i allén, fnittriga som småtjejer springer vi in i stallet o gömmer oss. Samtidigt kommer en bil från skogen som stannar ute i allén. Pratar med Mami såklart. Kusinen o jag bestämmer oss för att skrämma henne när hon kommer. Efter ett väldans tag börjar stegen höras utifrån. Vi kryper ner ännu längre i det mörka hörn där vi sitter o småfjantar oss. Dörren öppnas och lampan tänds. Vi hör hur hon stänger igen Bakkes boxdörr som, på något konstigt vis, råkat öppna sig. O precis då, i det rätta ögonblicket hoppar vi upp med ett skrik. Eller det var bara jag som skrek till att börja med, KusinVitamin skrek inte förrän Mami skrek. Först trodde jag att Mamis ögon skull fara ut ur hennes huvud så stora som de blev. Sen förvandlades rädslan i hennes ögon till något mer åt det mordiska hållet (de var dock lika stora…) Shit vad rädd hon blev!!! Man trodde ju liksom att något skulle ha väckt hennes uppmärksamhet på vägen ut. Sparkarna som stod vind för våg utanför stallet, lampan som tändes o släcktes, dörren som var olåst och huvudena som fladdrade fram och tillbaka i fönstren…

Men jag antar att när åldern börjar komma så är man inte lika uppmärksam längre. Hörseln påverkas ju också. Det var nog därför hon undgick vårat fnitter, våra hostningar, snörvlingar och viskningar. :) 

 Träningsmaskandet har redan börjat. Den största soffpotatisen i familjen vill gärna räkna in sin måndaginnebandy i sin veckodos. Det protesterar jag emot, den har han ju gjort i tjugo år, gammalt skit kan väl inte räknas?!? (Eftersom  jakten är över har jag inga drev att räkna in.) Om King Edwards måndagar ska räknas vill förstås färskpotatisarna att gympalektionerna ska räknas in också, två var i veckan. For f*cks sake! Vi kan ju lika gärna börja räkna ansträngningen att lyfta pennan för att fylla i schemat!

 Jag har mycket att räkna in, om vi ska börja på det viset: jag kan hämta ved i intervaller, mocka långsamt och fort, alla vanliga hundpromenader det blir som intervaller om vovven måste uträtta sina naturbehov, hämta posten ett brev i taget. Dessa förslag har jag inte ens nämnt för mina kära, eftersom jag inte maskar och inte fuskar. Det kan bero på att jag ”leder” den här veckan, vi får se om jag tar bladet från munnen nästa…

 Träningshysterin har intagit detta hus. På 12 veckor ska vi gå från soffpotatisar till atleter. Vi följer ett professionellt upplagt träningsprogram, från min nya fickkalender. Upptakten till detta tilltag var att dotran, som var träningssugen,  sade att hon  inte kan gå-jogga-springa eftersom det är snö ute. När jag påpekade att den säkert är borta nästa vecka påstod hon att det inte heller går, eftersom det ska regna då…  

 Nåväl, ett träningsprogram kan enkelt anpassas efter sinnelag och väder, och vips är hela familjen inblandad med vadslagning till höger och vänster, glåpord och kaxiga attityder. Om tolv veckor ska vi rösta fram en vältränad vinnare. He. Ett träningsschema har gjorts i excel, proteintillskott har inskaffats, kakor har bytts ut mot riskakor och trollformler har utarbetats. Jag funderar på att önska mig joggingskor i födelsedagspresent. Eller en slimmad top, ”volangerna” runt midjan är säkert borta vid det laget.

 I linje med vår nya inriktning åt vi nyttiga päron till efterrätt idag. Med toscatäcke. Och glass.   

 Jag vill gå och lägga mig. Problemet är att klockan är halv sju. Det är många år sedan jag kunde passa på att natta ett barn om jag råkade bli lite pömsen på kvällskvisten. Jag har absolut inget at skylla på om någon skulle råka hitta mig nedkrupen under täcket så här dags. Och risken är ju rätt stor, de övriga familjemedlemmarna har ju trots allt ögon.

 Kanske om jag tar med en bok? ”Ut och stjäla hästar” ligger på tur bredvid väckarklockan.  Det är bara det att gubben min brukar lägga i bokmärket och slå ihop den när jag somnar ifrån. Om jag då är på sidan fyra… Ja, jag lär få höra det efteråt. Att låtsaskolla på TV är ingen idé, alla vet att jag somnar på två röda framför nästan alla program. Inte är jag sjuk heller, och om jag fejkar en febertopp kan man ge sig på att jag får en riktig i morgon. Jag har försökt förut och konstaterat att det är ett säkert sätt att framkalla sjukdom. Näst bästa sättet efter att sticka nålar i en vodoo-docka.

 Men om jag nu tar med en bit av min hormonhumörsvängiga och akut sötsugna dotters nybakade kladdkaka, tar på mig pyjamasen, tar en kofta på överkroppen för att se klädd ut, tar en bok och sätter på TV:n och sedan kryper ner under täcket, ser jag då tillräckligt aktiv och upptagen ut för att kunna lura till mig en blundstund? Som kanske varar till i morgon bitti… Vi får se, ibland måste man leva farligt.

När jag slog upp tidningen i morse fick jag svar på min fråga ”när blir man gammal?”. Två personer i övre tonåren svarade att det inträffar när man blir fyrtio år. Dessutom är gammal synonym med tråkig. Tre personer i lekisåldern svarade att gammal är när man är tjugo år. Undrar vad de tonåriga grabbarna tyckte om det? He. Bara ett par år kvar till tråkigheten inträder.

 Av det drar jag slutsatsen att gammal är man om cirka tjugo år. NNNEEEEJJJJJ!!! Jag kommer aldrig att nå fram!!!!

Vi har diskuterat att halstra på jobbet. Alltså om man halstrar en fisk i ett halster över glöd så förstår alla att man får en halstrad fisk. Men vad händer om man lägger en fisk i halster och lägger den på ett grillgaller, blir fisken grillad eller halstrad? Eller en köttbit i ett halster, blir det då halstrat kött eller blir det grillat kött? Någon föreslog att om det ligger i ett halster så blir det naturligtvis halstrat, kanske är det så enkelt.  Det slutade med att det gick överstyr och allt från brödrost till smörgåsgrill var inblandat .

Sökte i alla fall halster på google och fick reda på att halstrad fisk tex var tillagad med hög värme och  inget fett. Så enkelt var det  ,inget fett eller olja det hade inget med ett halster att göra. Det stod också att man kunde halstra i en gjutjärnspanna det enda man behövde var sparsamt med olja??????