blogg.kalbo.nu

 Det som framför allt rör sig i mitt huvud för tillfället är kattnamn. Jag vet en bassetkull som döptes inspirerat av en bakbok och två av namnen har slagit rot i min arma skalle: Signe Siktkaka och Sören Smördeg. Ord blir överflödiga, de talar för sig själva…

 Men jag plankar inte namn så det blir till att tänka ut egna. Eftersom det rör sig om katter kanske ett ”miss” namn skulle passa? Miss Tag? Miss Tänkt? Nä. Miss Anpassad? Det engelska ordet för det tänker jag inte ens skriva, det blir obscent.

 Om man kombinerar växthus med katter kan det bli Herr Gurka och Miss Urka. Majs Ann, Tom At och Per Sika skulle också funka. Blomnamn? Nja, Rosa, Viola och Linnea är det liksom inget klös i. (Linnea, jag menar som kattnamn!) Men kanske Sippa Siri. Eller tvärtom; Iris Apis.

 Dotran och jag har redan en lista med nitton tänkbara namn, bara två av dem står med ovan. Vågar vi lägga ut dem för omröstning? Tänk om ni har dålig smak och inte tycker som vi! Kanske kan jag lägga in en brasklapp om vetorätt eller något sådant. Hm. Fegt eller? Jaja, de är inte ens två dagar gamla och jag har inte diskuterat namnfrågan med Selma än, hon har väl egna idéer.

 Tillökning i stallet: fyra kattungar. Selma sa redan i går morse att hon var på gång, och i gårkväll pysslade hennes två numera vuxna ungar, Kakan och Grålle, om henne. Hon fick lov att ligga stilla i höet och bli tvättad av två sträva tungor. Det kan väl jämföras med dusch, massage och saccosäck på BB. Fast bättre? Hm.

 I morse låg hon där, djupt in i en grotta i tvättkorgen, med sina små telingar. Det är lite svårt att räkna en kull(e) med små kissungar. Vi försökte titta in i skumrasket, och såg en kattunge. Nej, två. Eller fem. Sedan försökte jag känna efter hur många huvuden det var. En, två, tre. Men nu försvann det första, är det där det fjärde eller det första igen då? Och där var en till. Nej, det var Selmas ben. Hm, en nybliven mamma behöver lugn och ro och tids nog får vi väl veta.

 Men nästa gång Dotran gick ut i stallet sa hon till Semlan att det vore bra för oss att veta hur många liv vi har att hålla koll på. Så Semlan vände sig med magen åt rätt håll och radade upp dem för inräkning. Att vi inte tänkte på det från början?

 I skogen idag har jag mött en tant med sovande bebis i barnvagn, en huggorm och en murkla. Giftiga typer allihop, mer eller mindre. Huggormen dör man inte av, har jag läst, man blir bara tvärsjuk. Murklor är lömska; goda tills man gör ett litet misstag och kolar vippen med omedelbar verkan. Tanten blir nog troligtvis giftigast av dem alla, när hon läser detta och inser att jag just kallat henne TANT. ;-D

 Mina späda små gurkplantor har döden dött. Jag fick frön till fyra gurkplantor och de petade jag ner i små krukor för flera veckor sen. Jag funderade lite över att det var sex frön i påsen, men tänkte ”vad f-n” och ”det är inget att snåla på” och satte allihopa. De fick enliters plastmössor och placerades i söderfönster. Lustigt nog kom det upp exakt fyra gurkplantor. En dog efter en liten vecka med diagnosen plötslig spädgurksdöd.

 Det blev ganska varmt ute i växthuset och när de inte längre behövde kuvös fick de flytta ut. Fortfarande i krukor och lite skyddat på bänken, de såg så väldigt pyttiga ut. De två tomma krukorna fick flytta med, för man vet ju aldrig… De överlevde en mindre snöstorm, eeh snöfall , och jag planterade om dem i större krukor.

 Sedan kom nådastöten. En ynka liten oförutsedd köldknäpp tog kål på dem helt enkelt. Jaha, så nu står jag här helt gurklös. Med en påse gurkfrön (en sort som ska planteras i maj, kan det verkligen fungera?) innehållandes frön till 50-60 plantor. Och frågan: är det något att snåla på?

 Jag har haft sovmorgon idag. Det kan vara min enda sovmorgon det här året. Eller decenniet. Det händer ju förstås att jag är ledig. På helger och så. Semestern. Röda dagar och något enstaka lov. Men sovmorgon och sedan åka till jobbet, det händer inte. Utom idag. DÅ TILLBRINGAR JAG DEN MORGONEN MED ATT ÅKA TILL ”HÅLAN” FÖR ATT HÄMTA DOTRAN!! Hur kul är det på en skala från åtta?

 Det är i och för sig synd om henne, hon har EN lektion varje tisdag och det går ingen buss hem. (Tack min favoritbrorsfavorithustru för alla andra tisdagar!) På vägen hem berättade hon sina planer för idag, läxor i drivor, och jag kände i alla fall att jag gjorde det för en god sak. Alla mammor blir ju omåttligt högfärdiga över barn med ambitioner. Så hur kommer det sig att hon nu sitter i soffan med en andra frukost, tittar på TV och petar näsan? När hon inte stör min bloggtankegång med referat av det program hon ser… Jag ger upp och går ut och tittar om katten fått ungar.

 Så har jag (nästan) släpat mig igenom en arbetsvecka. Ja, jag vet att det är en kortvecka. Men min hjärna vet inte det. Den är utmattad. Det är väldigt konstigt eftersom jag och min lille adept har tillbringat veckan med kroppslig träning i Linköping. Så i dag när jag skulle försöka motivera pöjken (och mig själv) för ännu en dag påpekade jag att morgondagen ju blir ”a piece of cake” jämfört med de gångna dagarna. Först jobbar vi lite, sen är det rast. Fredagsfika för mig, men det höll jag tyst om. Elakt kan tyckas men han får faktiskt spela fotboll, det får inte jag. Synd. Sen jobbar vi lite till och efter det är det lunch. För båda. Efter det är det ”fri lek” resten av dagen. Han funderade på dessa framtidsutsikter en liten stund, sedan kom svaret:

-Då kommer inte jag i morgon, det är ingen mening om det bara är halv dag.

 Och det är klart, han har lite att göra. Han har tillbringat taxiresorna med att kläcka idéer till snickeriobjekt. Hittills har han kommit på nio saker att tillverka. Sedan har han fått mig att göra ritningar på dem efter hans anvisningar. Jag vet nu att en fågelholk består av fyra väggar, ett tak, en pinne, en påse fågelfrö och ett hål. Efter lite diskussioner lade han till ett golv. En motorcykel gör man av två hjul, ett styre, en sadel och en kickstart.

 Det är det väsentliga som räknas.

 Jä**a, förpilskade, attans sketsprång!!!!!! I eftermiddag har jag sett 015, 017, 018, 016 och 019. I den ordningen. Varför platespottar jag? Oai?? Oai????

 En positiv nyhet är att jag har varit hos svärmor och hennes pojkvän ( jag älskar att säga så, hehe) och blivit bjuden på påskmiddag. Och jag är inte i paltkoma, bara behagligt mätt. Visst är jag duktig? Jag ska nog öppna jätteägget. Eller ta lite rester från igår.

 Jag har gjort en Fjompa* och jag ångrar mig så väldigt mycket. Det började som en helt vanlig middag med gäster. Ja, och eftersom vi skulle ha gäster hade jag gjort extra mycket mat. Vi åt: potatisgratäng, rostbiff, kycklingfilé, sallad, broccoli (!), mammabröd och pain riche. Låter ganska måttligt, eller hur? Vi drack vin och öl till maten, jag drack bara ett enda glas. Det måste jag ha gjort för det tog aldrig slut i glaset? Sen tog vinet slut, men det var antagligen svägerskan som drog i sig det mesta, hon har slutat amma och har lite att ta igen.

 Ja, så satt vi där och åt i några timmar, maten tog aldrig slut trots mina vanliga farhågor om att gästerna skulle svälta ihjäl. Sedan var det dags för kaffe och tårta. Då började jag ana oråd. Jag tog en rejäl bit, brorsan hade gjort en riktigt smarrig en och det var ju i alla fall min födelsedag som skulle firas. Den fick jag jobba lite på att få ner och jag tog ingen påfyllning. Lite mätt kände jag mig vid det här laget, men jag tog påtår, tänkte att det skulle påskynda matsmältningen. Jag kanske inte skulle ha tagit vispgrädde i kaffet?

 Vid läggdags var jag så uppblåst att vi fick knyta fast ett snöre i mig så att maken med jämna mellanrum har kunna dra ned mig från taket. Hela natten låg jag på rygg och jämrade mig, jag kunde inte vända mig. Jag ville ha vatten, men kunde inte komma ur sängen utan att vika mig. När jag äntligen, vig som en gråsten, tog mig upp kunde jag inte svälja utan fick lov att fukta munnen med en bomullstuss doppad i citronloka.

 Jag är fortfarande så mätt att jag får dricka morgonkaffet i små, små klunkar.

*Att göra en Fjompa: att äta så mycket att man kommer i paltkoma.

 Jag har tänkt lite på det här med växt-uttryck, det ligger ju i tiden. De verkar oväntat negativa. Om jag kallar någon för en planta så menar jag ju knappast ”oj, vad du växer”. Eller att sätta en rova, det gör ju bara en riktig planta. Gräset är grönare på andra sidan – missnöjet gror. På tal om gror, det är ju för det mesta eländiga saker som gror – ilska, fotsvamp och mensvärk. Inte heller när något växer upp som svampar ur jorden låter det riktigt bra, det går alltför fort och blir alltför många. Eller? Kallar man en bil för en gammal häck i annonsen lär man få slå av på priset. Sitta och häcka det gör en riktig latmask. Vaddå latmask förresten? Inga andra kan skita ut jord och lufta den på samma gång. Jag konstaterar att latmask är ett gräsligt uttryck. Nästa person som kallar mig latmask har satt sin sista potatis!

Satt och titta på koloniområdet Iris sista program där en av eldsjälarna sa att han satte upp till 350 stycken plantor i februari, vi ligger lite efter om man tittar på hur många vi har satt i ”april”.

Men en sak ska ni veta att jag tycker att det är kul, låter lite fjönsigt men va faan jag är så gammal så jag gör vad jag tycker är bra och roligt för mig. Man har försökt sig på lite trädbeskärning genom åren, med bra resultat enligt mig men frugan har säkert en annan åsikt. Min svåger och jag prata om att man skulle nog toppa gräsmattan så den blev jämn och fin häromdan och då trodde naturligtviss frugan att vi skulle asfaltera alltihopa, tänk så fel hon kan ha, hahaha.

 Men va faan jag börjar få töntstämpel skärp dig ta en öl och kommentera mesarna som jobbar i trädgården, en öl men det är ju inte bra för träningen och hur går det för min broccoli måste kolla, hörs hej.