blogg.kalbo.nu

Telefonen ringde igår kväll (De senaste veckorna har den ringt frenetiskt hela tiden…) Jag svarade och i andra änden hör jag ett välkänt ”heeeeej” jag hör att det är någon ur min släkt, från Papis sida, men vem?? Kunde lika gärna vara min Bror som ringer från övervåningen! Jag lät samtalet fortsätta för man brukar kunna urskilja bastonen på andra meningen. O mycket riktigt, det var Uppsalakusinen men innan jag visste det så skulle det lika gärna kunna vara någon av de andra Kusinerna eller till och med UppsalaModern!

Det kan vara problematiskt att höra vem det egentligen är på den uppringande luren. Jag kommer ihåg ett minnesvärt tillfälle när jag ringde en väldigt bra kompis till mej. Jag satt och pratade men tyckte hela tiden att hon var lite frånvarande o sa förvånansvärt lite för att vara hon. När vi pratat (eller jag  pratat) i kanske 10/en kvart så brister hon ut i gapskratt o säger att hon först då fattade vem det var hon pratade med! Hon låg inte bra till på väldigt länge…

Innan Lillebrodern kom i målbrottet så var det heller inte ovanligt att Mami tog fel på The Brother o jag själv… Inte så roligt ska jag säga… är det jag som låter som en liten pojke eller Brodern som låter som en tjej? O en gång när en annan kär vän till mej ringde o frågade ”om vi skulle hitta på någonting idag?”  Grejen var bara den att hon pratade med Brodern som skräckslaget svarade ”du vill nog prata med Emy eller hur?” jag hörde genom telefonen hur generad hon var när jag väl kom till telefonenJ vad hade hon gjort om Brodern faktiskt sagt ja?!?  

Ska nämna ännu ett sådant misstag som faktiskt var ganska pinsamt. Jag lyfter luren o svarar som den snälla flicka jag är. På andra sidan börjar någon att prata på högvarv o jag hade inte en aning om vem det var… jag lyssnade länge innan jag kom på att det måste vara någon som vill prata med mami. Men då hade jag inte hjärta att säga det till henne! Hon hade ju nästan pratat klart o jag ville inte vara elak utan lyssnade klart på det hon hade att säga. När hon tystnade för några sekunder säger jag så snällt jag bara kan: ”allt det låter jättebra men vill inte du prata med min Mamma istället?” den röst som jag lyssnat på så länge förvandlades o det enda jag hör är ett ynkligt litet ”ja” på andra sidan. Jag tror inte hon ringt hit sedan dess.

 Vi är bara tjejer hemma ikväll. Det är sååååå lugnt och skönt. Gubben är i stan och låter öronen skrumpna av ”Mustasch”. De kanske faller av. Grabbarna kommer inte åter från extremlägret förrän i morgon. Och inte vet jag om det är en, två eller tre som kommer. Det spelar ingen roll för allra först kommer alla, vuxna också, och ska äta och fika och så. Vem vet, de kanske blir kvar de också? Gubben har ju hamstrat lite vin ifall vi skulle få dåligt med pengar i höst. Jag har hamstrat havregryn.

 Nu kom brudarna tillbaka från en liten cykeltur och jag tar tillbaka. DET ÄR INTE LUGNT OCH SKÖNT!!!! De grälar på varandra och petar på mig och läser när jag skriver och säger ”titta här” och ”titta där” och kräver att jag både ska lyssna på dem och svara samt ha en åsikt. Om meningslösa grejer som Elloskatalogen och så. Nu har de slutat att skälla på varandra och pratar istället, det är bara det att de inte befinner sig i samma rum.

 Ah, nu ringde telefonen och datorn startade så det blev lugnt igen. Hoppas det håller i sig en stund. Vart var jag? Jo, lugnt och skönt var det. Vi har plockat lite kantareller och smörfräst dem till varsin macka. Letat efter en försvunnen kattunge. Fyllt på vattentunnan i växthuset.  F-n, nu har hon pratat färdigt, det var visst nå´n kille för hon är helt uppe i varv, bläddrar frenetiskt i katalogen och likaså bladdrar. Frenetiskt. Vänta, nu ska hon ringa till väninnan och rapportera. Lugn…

 Hm, nu har jag tappat tråden. Om jag ens hade en från början. Ok, vi kollar på film istället. ”Natt på museet”. Chokladen kallar. Eller kallnar? Mmm, varm choklad skulle vara gott.

Lägesrapport 3: Nu är snart extremläger Gunsta avslutat. Igår gick de 3 amigos från fingerfärg till paintball. Mosse samlade ihop ett gäng på 10 personer och åkte rätt ut i skogen i regnet och åskan och sköt vilt på varann. När de hämtades 3 tim senare var de blöta, skadade, panka, trötta i benen och jättelyckliga. I övrigt har väl vädret satt käppar i hjulet för det mesta. Papporna sitter på filialtaket o svär över att de mätt fel, mammorna spelar Alfapet o funderar på ”vad ska vi äta idag?” och övriga spelar Sims. Lillknodden springer runt o kör med alla, mest mommo. Vi var faktiskt o badade en dag. Alla utom papporna var med och alla badade, 20 grader i vattnet, Nästan skönare än på land där det blåste friskt. Idag ska vi försöka att få upp takpannorna på taket och sen ska vi fira lillknodden som fyller år idag! Om tid finnes så ska väl häcken få sig en klippning också. Så mycket att göra, så lite tid.

 Jag ägnade stadsturen år platespottande. Det har gått så himla segt på sistone. Men jag fick faktiskt syn på mitt nummer, 040, på parkeringen utanför Kvarnen. Dagen var räddad! Och när vi kom ut från mataffären stod 042 där, lite retsamt. Jag glodde som tusan efter 041, men den stod ju såklart inte bredvid. Dock stod den på utfarten från parkeringen. DÅ VÄGRAR GUBBEN ATT VÄNDA! Trots mordhot och andra hot vänder han varken i första eller andra rondellen heller. Puh, vad har man män till? Jag svär att när jag får syn på hans nummer, som han letat efter i en månad säkert, ska jag peka upp i himlen och fråga om det är meningen att det ska slå ut eldsflammor ut helikoptrar. På hemvägen fick jag syn på 042, men jag tycker fortfarande att det var en ond gärning. Jag får se om jag struntar i helikoptergrejen, men jag öppnar inte munnen i alla fall.

 Och så har det slutat regna, men jag har mina nya leggings på mig, för lite frusen är jag.

 Regnet öser ner och det enda sorgliga med det är att jag har en tvätt ute. Jag får se det som en extra sköljning. Eländigt nog måste vi åka till hålan och handla, så jag kan inte njuta på verandan eller i växthuset hela dagen. Regndroppar smattrar så trevligt på de bägge taken. I värsta fall har det slutat regna när vi kommer hem.

 Åka bil i regn är inte heller helt fel, om man inte har kallblås på benen, vilket min man tenderar att ha. Idag tänkte jag dock ta det positiva med det och ta tillfället i akt att köpa ett par leggings. För värmens skull.

 Saker som har förändrats sedan grabbarna försvann:

1.       Det finns gott om rena glas i glasskåpet. Var är de annars?

2.       Det finns äpplen i äppelskåpet. En del har skrumpnat lite i skalet.

3.       Det står inga kanoter i hallen.

4.       Badlakanen är rena och torra. Fast det känns lite osomrigt att de inte hänger över verandaräcket med jord och gräs på sig.

5.       Vi har läsk i en back i hallen och det kommer vi att ha i fyra-fem dagar till.

6.       Vi måste hämta kaffet själva.

7.       Ingen retar mig och petar på mig.

8.       Stenen på övervåningen är skurad.

9.       Efter kalaset i går finns det massor med kakor och bullar över. Jag tänker frysa in.

10.   Trots att de normalt inte syns till före lunch är det tomt redan på morgonen.

Lägesrapport 2 från extremläger Gunsta:
I helgen har det inte varit så mycket jobb för grabbarna. Det har lagts takpapp på taket och de höjderna bangade även papporna nästan på så grannarna fick inkallas. Badat har Fille och Mosse gjort en dag och i söndags kväll så delades en belöning ut av campledaren i form av ett biobesök. På måndagen tog mammorna ledigt. Åkte till stan själva och shoppade loss i dessa reatider. Lillknodden var hos mommo. Idag har det varit pappornas dag, Ett besök i den kungliga huvudstaden och 2 fotoutställningar på Kulturhuset. Grabbarna var väl måttligt roade men efter pizza och besök i science-fictionbokhandeln så var de redo för en utställning till, denna gång på Steningeslott med glaskonst. Alla utställningar har varit uppskattade av alla över 19 år, de andra har mest genomlidit d agen, förutom lillknodden då.
På spelfronten så leder Tina tyvärr Alfapetturneringen och i plump har Majsan efter den första segern kommit sist alla gånger. Grabbarna har kommit igång med en Disneymaraton, vi får se hur utvilade de är efter dagens utflykt. Imorgon kommer fästmöa så då blir det lite mer balans i lägret.
Mördarsniglarna och den handtama ekorren hälsar.

 Idag fyller vår lilla flicka år. Inte så värst många år, bara 17. Ändå har vi haft henne alltid. Jag minns knappt att vi inte hade henne för många år sen. Typ sjutton år sen…  Som tur är, det blir värre nästa år. Då blir hon myndig och får ta körkort. Jaha, och sen är hon väl väck. (Hehe, på ett sätt är hon redan det, det är ärftligt, liksom den dåliga humorn.)Nu måste hon ju ändå ha lite skjuts hit och dit, lite koll har vi ju på henne. Tror jag. Hm. Eller inte. Nu bestämde jag mig, någon pojkvän med körkort kommer inte på fråga. Det gäller att hålla fast det lilla man kan.

 Nu tycker ni kanske att jag pratar mot mig själv med tanke på att hon det senaste året har haft en lägenhet att bo i vid behov. Behov är det när det är skoljobb och fiolträning sena kvällar tycker jag. Hon tycker att behov är fredag- och lördagkvällar. Vi kompromissar. Hon sover där när hon vill och jag slipper hämta.

 Jag har känt mig så himla mogen och frigjord som lugnt släpper henne lös lite i taget. Men sanningen slog mig rätt i ansiktet förra veckan. Då sa hennes kompis, som är en liten vecka äldre än henne: ”Min brorsa flyttar hemifrån nästa månad.” Jag satt blickstilla. Herregud, de kan flytta hemifrån på riktigt. Närsomhelst inom de närmsta åren. Till varsomhelst. Kanske jättelångt bort som Linköping eller så. Ja, jag vet att vi jämt planerar vad vi ska göra med ungarnas rum när de flyttar hemifrån, men det är liksom på ett abstrakt sätt. Typ som att skämta om döden när det är krig.

 Jag undrar om det går att knöla in henne i magen igen, hon låg bättre där.

 Stora världen har kommit till Kalbo. Våra sommargrannar från Stockholm, eller som de skulle ha sagt i Svartlien: Fjollträsk, har en liten happening i trädgården. Jag vet inte riktigt vad det är, men de är väldigt viga i alla fall. Typ husmorsgymnastik. Fast i modern tappning. Jag tänker lite på japanska filmer där de står i rader på taken och rör sig sakta. Fast utan rader. Men det är ju sommar, så de kanske tar det lite slappare?

 Jag är fruktansvärt imponerad förstås, både av vigheten och av frimodigheten. Jag tänker mig att jag skulle tycka att det skulle vara genant om grannarna fick se mig stå på ett ben med händerna mot skyn i trädgården, men när jag tänker efter beror det nog på att jag är vig som en gråsten och inte skulle stå upp särskilt länge. Och så blir jag väldigt fnissig när jag ser dem. Det förvånar mig att jag blir det, jag skulle gärna lära mig tai chi eller qi gong. Eller mah jong. När jag tänker på att jag skulle kunna det blir jag inte fnissig alls. Men det kanske ni blir?

 Lite påminner det om tranornas parningsdans.  Det kanske är nåt sånt.

 Nu kom jag och tänka på hur jag själv ser ut när jag försöker locka fram en kattunge ut brännässlorna, med fjollig röst och ett balsnöre med knut på. Eller när jag försöker få droppbevattningen att fungera med hjälp av hävertmetoden och smala slangar. Eller när jag blir lycklig över hur duktig labben är när hon hämtar nyskjutna kråkor. Eh, jag ska nog hålla ansiktet i styr och öppna mina sinnen.

 Förresten är det logdans nästa vecka och det kan nog jämställas med trandans på flera plan!

Här på extremläger Gunsta så är taket snart färdigt på den nya boden. Grabbarna har hjälpt till i varierande grad och under diverse protester. Det är Mats o Heikki som ska ha den största äran. Tina, Albin o Majsan har idag varit o handlat mat o dricka för 2000 kronor. Grabbarna, mest Fille, tjatar om att åka o bada. Får se om vi orkar. Simon vann i kubb över Majsan o Tina och Majsan vann gårdagens plump. I Alfapet står det oavgjort än så länge mellan Majsan o Tina. Hur det går i grabbarnas spel på dator o i tvspel får de redovisa själva.