blogg.kalbo.nu

  För många år sen drabbades min man av sin första blöthjärtemesattack. Det inträffade i ICA-affären när Sonen blev förtjust i en älgmössa. Det var en kraftig mössa i pälsimitation med ett par rediga horn påsydda strax över varje öra. Tidigare i veckan hade jag sagt ifrån om inköp av detta fynd, aldrig i livet att jag slänger ut trehundra kronor på en löjlig älgmössa! Dock kom grabbarna hem med den efter en liten sväng om affären för att köpa mjölk. En liten stjärnögd gosse med horn och en större med oskyldigt anlete : ”Klart grabben ska ha en älgmössa!”. Och denna älgmössa satt på Sonens huvud i tid och otid minst en vinter.

 Nu måste jag medge att blöthjärtemeseriet drabbat även mig. Jag är annars känd för att karaktärsfast säga nej till allt. I förra veckan var vi i tygernas himmelrike och gjorde vissa inköp. Dotran ville ha en klänning och eftersom denna affär har ALLT kom vi i fas. Så när hon lömskt säger ”Jag skulle vilja ha den på min födelsedag..” säger jag ”Klart du ska ha en älgmössa..!”

 Jag har nu fem dagar på mig.

 Så var det dags för fest igen. Efter att ha överlevt fyrtioårskalaset och tagit oss igenom sammansmält midsommar (så mycket har jag inte skrattat på hela året innan, sammanlagt!) och femtonårsfirande är det dags för artonårsfesten.

 ”Mamma, jag vill ha en liten fest när jag fyller år?” Ja, det är klart att ungen ska ha fest! Denna lilla tillställning har nu urartat i ett heldagsfirande med både släkt och vänner. Våra minsta fester resulterar ju gärna i femton övernattande gäster och jag har inte ens vågat fråga efter gästlistan den här gången. Motsägelsefullt nog vill jag ju gärna att släkten stannar över, jag vill inte bli lämnad ensam med hennes muppiga vänner! Jag behöver lite stöd. Av normala vuxna.

 Ok, jag inser nu att det är kört…

 Det är lika bra att ge sig hän och börja förberedelserna genast. Den yngsta kända gästen är två år och den äldsta åttioåtta. Det gäller att få ihop saft, vin och kaffedrickande. Kakor och tårtor, bröd, sallader, pain richer, såser, potatis, kött, korv, efterrätter, drinkar, rabarber, tomater, …… HJÄLP!

 Dags att skriva en lista. Hoppas att hon har flyttat hemifrån till tjugoårsfesten.

 Vår shetlandsponny ser väldigt nöjd ut. Det oroar mig lite. För att vara terrierhäst är hon rätt snäll överlag, men lite egensinnig kan hon allt vara. Brukar gå lite för sig själv och kommer och hälsar först efter en liten stund. Pytteliten stund, men tillräckligt lång för att markera att ”du ska inte tro att jag blev glad att se dig och tänker slänga mig i din famn”. Fast hon ser rätt glad ut. En gång sa vår hovslagare att ” det är tur att hon är så snäll i alla fall”. Då lyfte hon en fot och satte ner den på hans fot och tryckte till. Sån är hon.

 En gång om året, eller i alla fall vartannat år, rymmer hon. Det är inte så farligt tycker vi, de förra ägarna kallade henne Houdini. Då brukar nordsvensken förtvivlat påkalla vår uppmärksamhet och vi får leta. Säkraste stället är där det finns mycket mat. Så inte i år. Storhästen gick helt lugnt och betade, (var de i maskopi?) det var i stället grannen en kilometer bort som uppmärksammade att det gick en häst för mycket i deras hage. Hingsthagen.

 Nu är hon harmonisk. Sällskaplig och kelsjuk. Kommer direkt med raska steg och hälsar, visar att hon är glad att se mig. Det oroar mig.