Nu har jag konstaterat att jag är gjord för att bli pensionär. Jag anade det redan älgjaktsveckan, men nu höstlovsveckan är det definitivt. Och ändå är jag bara inne på andra morgonen. En tillvaro hemmavid, i min egen takt, det borde vara så jämt. Det är ju det lilla problemet med inkomst att lösa bara.
Igår borde jag ha pluggat på min lilla distanskurs, men… Jag hade annat att göra! Som alla pensionärer. Just nu till exempel, ser jag att gårdens andra pensionär, som inte heller har något särskilt att göra, drog igång traktorn för att åka till skogs. Jag har inte heller gjort något särskilt än, bara tvättat golvet, tagit ut hästar, mockat, gett katter, hundar och kaniner mat, hängt en tvätt, laddat en ny, ätit frukost, läst tidningen, bäddat sängen, hämtat ved och eldat. Och om bara ett par timmar är det elvakaffet att tänka på.
Jaha, nu tog den andra pensionären traktorn in, parkerade den på åkerkanten och gick hem igen! Snacka om sin egen takt. Där har jag nog lite att lära märker jag.
Jag vet precis vad jag har att göra de närmaste dagarna, frågan är bara vilken ordning det ska ske i . Kommer ”måste” eller ”vill” först? Vissa saker sammanfaller, kanske ska de prioriteras? Och de där grejerna som jag kommer på efterhand, ska de göras med en gång, så jag blir av med det, eller läggas sist på listan? Puh, vilken tur att jag är ledig så jag slipper klämma in jobbet också..!
Se där, nu for pensionären till skogs i alla fall. Det är tur att jag är hemma och håller ett öga på honom.
