Jag har bakat mitt första surdegsbröd. Jag är rätt sur av mig självt, så det borde vara lyckat. De är inte så välformade, ännu en likhet med mig, för man fick inte knåda degen. Vika den skulle man göra. Minst tre gånger, med en timma eller så emellan varje gång. Så jag började i morse och är klar först nu på eftermiddagen. Det var inte så betungande, men hur i all sin dar man ska hinna baka ett sådant bröd när det inte är sommar och ledigt blir en fråga att klura över. Eller inte kanske, om det är äckligt. Jag har inte provsmakat än.
En fördel med att baka annars är just knådningen. Jag blir av med lite aggressioner och går in i ett meditativt tillstånd. Surtanten förvandlas till harmonisk tant på tio minuter. Tjipp tjopp bara. Degvikning hade inte allt samma effekt. Vika-vika-klart. Jaha, var det inte mer?
Kvar stod jag och stirrade surt på den färdigvikta degen.
