Bevis nummer ett för att Pingvinpusslet inte bara är mystiskt, utan även magiskt: Jag behövde inte vänta på nattsvalkan för att följa de lockande tonerna från pusselkartongen. Det kom nämligen ett litet spöregn, följt av ett litet åskväder, toppat med ett större spöregn. Med detta väder kom svalka. Pingvinväder.
Bevis nummer två för att Pingvinpusslet inte bar är mystiskt utan även magiskt: Sonen, som mig veterligt inte pusslat sedan han i sexårsåldern dängde AlfonsÅbergpusslet i golvet, erbjöd sina tjänster bara jag passade hans pizza i ugnen. Så att pusslet inte skulle bli ensamt under tiden. Kanske komma flera bitar efter.
Mmm. Ett mysterium är det.
