Jag har en liten klump i magen. Den sitter i det lilla uppochnervända V som bildas där revbenen till höger möter revbenen till vänster. Ibland hoppar den upp till halsgropen ett tag. Orsaken är hårig och svart. Labradoren.
Hon började lite försiktigt med att kräkas upp kvällsmaten förra söndagen. Sen fortsatte hon med att kräkas gräs och galla resten av natten. Sen spydde hon allt möjligt. Vatten, till exempel och sådana hårdsmälta saker. Frampå tisdagen matvägrade hon. Det var då klumpen började växa till sig. En spyende labrador är inget. Som alla vet äter en labrador allt, särskilt bajs. Hönsbajs, hästbajs, kattbajs, grävlingbajs och all annan tillgänglig bajs. Sen rotar de runt i diken och hittar gamla benknotor i skogen. Så en spyende labrador är inget uppseendeväckande.
Men en matvägrande labrador är uppseendeväckande värre. Dessvärre har alla veterinärer semester. Nästan, i alla fall. De som inte har semester är fullpackade med patienter. Och en spyende labrador är bara ett matvrak som ätit något olämpligt. En död groda eller så. Fast på torsdagen tyckte en väldigt förståndig människa på djursjukhuset på Jägarvallen att det nog var lite illa ändå. Det ligger ju inte nästgårds precis, men vad spelar det för roll i det läget. Fredag morgon var vi välkomna.
Fredag eftermiddag hade veterinären opererat bort en strumpa eller något liknande ur hennes magsäck och tarm. Han kunde inte riktigt säga var det hade varit, förutom att det var av textil. Kanske var det ett par trosor, fast han tyckte att det var pinsamt att säga det. Eller så hade det legat där i magsäcken i tid och evighet innan det försökte ta sig ut den naturliga vägen och fastnade.
I måndags fick hon komma hem. Helgen fick hon tillbringa hos veterinären. Men jag har fortfarande den där klumpen som sitter i vägen i mig. För hon har ont. Och det rinner gleggiga saker ur såret. Och alla mina känslor för min svarta, håriga vän sitter i vägen för det sunda förnuft som brukar kunna tala om för mig om det är fara å färde eller inte.
Men i morgon, då ska hon vara bättre. Det måste hon vara.