Barnlös

Sonen har flytt hemmet. Jag har inte bestämt hur det känns än. För hittills känns det rätt bra och jag tror att jag borde gråta och våndas lite. Det verkar så känslokallt att tycka att det känns bra, så därför har jag inte bestämt mig. Kanske känns det värre om en vecka eller två.

Det är ju rätt spännande när yngsta barnet flyger ut. Visserligen är äldsta på långbesök, men ändå. Jag funderar på om han har lampor och gardiner, men sen inser jag att han fixar det själv om han vill. OM han vill. Jag bar soffor och sängar, klädpåsar och konstiga lådor. Sedan köpte jag mat och rengöringsmedel och åkte därifrån med alltihopa liggandes i en stor hög. Jag kände mig som en riktig ugglemamma som bryskt puttar ungen över kanten, fast sen matar ungen och vaktar mot räven.

Det var kanske inte riktigt sant, han hoppade rätt fint själv och jag skiter i att åka till stan och vakta. Men känslan var så.

Nu ska jag gå och inreda mitt nya sovrum.

En reaktion på “Barnlös

  1. Jag tycker inte heller det är så dumt med utflugna barn. Inte dumt alls. Det tog lite tid för mig att vänja mig, men sen så.

Kommentarer inaktiverade.