Spårhund?

Koftvalpen har provat på sitt första viltspår. Jag hade lagt ett rakt och fint spår, i frånvind en åtta-tio meter långt på platt mark. Det räcker gott och väl för en liten skrutt som bara spårat leverpastej och skinka förut. Hon fick tänka lite och ta flera pauser under de låååånga metrarna, men hon klarade ut det själv!

Stolt matte berömde stort och hon sprang mallig runt med sin rådjursskank. Snäll som jag är tänkte jag att hon skulle få ta med den hem till trädgården för att riktigt kunna njuta av sitt fynd. Men icke, sa Nicke. Halvvägs hem gjorde hon vad koftvalpar tydligen gör. Hon grävde ett hål. Sedan lade hon ner benet, som inte riktigt fick plats, så i själva verket var det ett ben som låg över ett grävt hål. Efter det täckte hon det noga med jord, som trillade ner i gropen, och gräs som gömde benet, tack och lov. Annars hade vi väl stått kvar där än, hon är noggrann den där tösen.

Det hela väcker funderingar på vad hon kommer att ta sig till med bytet när hon väl får spåra hela rådjur. Eller älgar. Jag bävar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>